IF I DIE TOMORROW

Den enda, eller åtmistone den största anledningen till varför jag är som jag är måste nog vara tokio hotel.

I FEEL GOOD

Jag är så jävla bra.

Idag har jag gjort saker jag aldrig tidigare föreställt mig att jag skulle kunna göra bara sådär. Efter skolan tog jag tag i mitt liv och gick ner på stan för att först gå förbi biblioteket och låna en bok, sedan ta en sväng på stan, och tillsist landa på ett café. Ja, jag gjorde allt detta helt själv utan några som helst problem. Hur galet är inte det? Jag gjorde det helt själv. Utan att någon bad mig, eller sa att jag var tvungen. Och igår städade jag mitt rum utan att behöva bli mordhotad. Plus att jag i helgen var helt själv med mina vänner i Stockholm, samt åkte helt själv hem i en buss. Jag satt bredvid en person jag inte kände, som jag lyckades bli vän med. HUR sjukt är inte detta? JAG har gjort det.

Okej, nu förstår ni ungefär ingenting. Ni tänker att "jaha? och? det har väl vem fan som helst gjort" men nej, inte jag. Jag har förut varit LIVRÄDD för att åka buss/tåg helt själv. Men jag har nu gjort det 3 gånger på en helg, helt själv. Jag har åkt buss/tåg i 6 timmar HELT själv. Jag har förut VÄGRAT att gå ner på stan själv, jag vill inte vistas bland folk och framförallt inte när jag inte har någon med mig som kan supporta mig ens det minsta. Jag har heller inte vågat betala med mitt kort, aldrig. Jag har vägrat. Men efter Stockholm så har jag tillochmed gjort det helt själv. Utan att någon var där med mig. Jag har suttit och fikat på ett café själv. Jag törs vanligtvis inte vara bland en massa folk. Jag känner mig obekväm och hatar för det mesta allt och alla. Men inte idag. Idag och alla dagar efter Stockholm så har jag känt ett behov av att vistas bland folk, att utveckla mig själv utan att andra hela tiden ska säga vad jag ska och inte ska göra. 

Ni anar inte hur otroligt stolt jag är över mig själv, faktiskt. Jag är tuff. Jag är supercool. Jag har fan lyckats.

DIP DYE

Tänker bryta mina egna regler och ladda upp en färgad bild.
Yes, såhär är det mina vänner: Jag vill dip dyea mitt hår. Mörka toppar med min naturliga hårfärg som grund. Var tvungen att fixa till på ett ungefär hur det skulle kunna tänkas se ut i photoshop. Tycker inte att det vart så dumt, vilket har gjort mig ännu mer sugen på att göra det. DOCK vet jag att ungefär alla lär ha någonting liknande snart eftersom det är så galet poppis. Men vafaaan, det är så sjukt snyggt.
Så min fråga är, ska jag göra det eller inte?

GUYS OKEY

Jag har nog de finaste vännerna i världen.

På fredag kommer Ida & Elin från kalmarstrakterna upp till Västervik för att spendera halva natten hemma hos mig. Vi ska sedan ta ett tåg från Linköping klockan halv 4 på natten för att landa i Stockholm halv 7 på lördagsmorgonen. Därefter ska vi ta första bästa buss ut till arlanda för att möta upp John & Edward som så fint ska komma till Sverige. Sedan ska vi spendera hela dagen i Stockholm City, ha roligt och förhoppningsvis hänga lite med tvillingarna. När dagen är slut ska jag ta ett tåg till Västerås för att sova hos mina kusiner, och nästa morgon åker jag mest troligt tillbaka till Stockholm för att hänga med mina girls igen, och kanske även John & Edward. När söndagen är slut så tar jag ett tåg hem till Västervik igen, med mindre pengar, men fler fina minnen.

Den här helgen kommer att bli GRYM oavsett vad som händer. Jag får träffa mina vänner, vi ska göra en massa crazy saker tillsammans och det är ungefär det största lilla äventyret jag varit på utan att mina föräldrar varit involverade. Plus att mina små vänner är så fantastiskt störda och vi kommer ha världens roligaste helg tillsammans. Ni anar inte vilken otrolig pepp jag känner inför det här. Det kommer bli så otroligt spännande och allt är bara helt jävla awesome. Jag har nog aldrig känt en sånhär frihet. GUD VAD UNDERBART ALLTING ÄR. 

Ja, allt är så perfekt just nu.

100304

Idag är det exakt två år sedan jag såg Tokio Hotel för första gången i mitt liv. Den dagen var magisk, och allt var helt perfekt. Idag är det två år sen. Två jävla år sen. Två år sen som jag åkte upp till Stockholm för att se vad jag älskade mest. Två år sen som jag grät och tänkte att snart är det slut. Två år sen jag fick leva min dröm.

Två år är lång tid, om två år börjar jag sista året på gymnasiet. Om två år fyller jag 18. Två år går så jävla snabbt. Snart är jag död. Jag vill tillbaka till 2010 för att få uppleva denna dag igen, jag vill stå där i mina fula kläder och gråta bort allt mitt smink. Jag vill så gärna vara så otroligt lycklig igen. Jag vill leva min dröm och jag vill aldrig att det ska ta slut.

Det känns som igår, fast det har gått två jävla år.

RSS 2.0